På snedden

Känner mej riktigt sned. Mitt i dom här dagarna utan sömn, ingen matlust och kontinuerliga gråtattacker som kommer från ingenstans så dyker vår lilla bebis upp och skall få en trygghet hos oss. Han har konstigt nog kunnat anpassa sej till oss rätt bra, Pojken tar över där jag inte orkar. Efter terapeutbesöket igår är jag hemma från jobb ännu idag tisdag och vi lade även in ett akut besök sent på eftermiddagen idag. Är lite för ostabil för att klara av allt som händer nu, men jag kämpar på. Har stängt in mej ett tag, orkar inte ha kontakt med någon och behöver tid för mej själv för att hitta lösningar och främst acceptans för allt som händer.