På snedden

Känner mej riktigt sned. Mitt i dom här dagarna utan sömn, ingen matlust och kontinuerliga gråtattacker som kommer från ingenstans så dyker vår lilla bebis upp och skall få en trygghet hos oss. Han har konstigt nog kunnat anpassa sej till oss rätt bra, Pojken tar över där jag inte orkar. Efter terapeutbesöket igår är jag hemma från jobb ännu idag tisdag och vi lade även in ett akut besök sent på eftermiddagen idag. Är lite för ostabil för att klara av allt som händer nu, men jag kämpar på. Har stängt in mej ett tag, orkar inte ha kontakt med någon och behöver tid för mej själv för att hitta lösningar och främst acceptans för allt som händer.

Tystnad

Det känns som att världen står stilla. Allt är bara tyst. Jag känner inte igen mej själv. Den här personen som finns så går inte som jag, pratar inte som jag, rör sej inte som jag, ser inte som jag. Men de e jag. Nånstans där inne är det jag. Jag vet bara inte var jag skall leta. Var kom tystnaden ifrån?

Utökning av familjen!

Om allt går som planerat imorgon kommer familjen av utökas med den här lilla sötbollen! Ivriga och glada är vi allihopa! :)

day 6. a photo that makes you laugh

Det blir bara ett foto idag, fast jag sku kunna lägga upp säkert 40 foton av Jessica under den här kategorin! Har sånna sjukt roliga foton på henne att jag skrattar så jag gråter när jag ser dem, år efter år! Jessica bjuder alltid på sej själv och är inte rädd för att skämma ut sej och det tycker jag är helt enormt häftigt!! Av respekt till henne så lägger jag dock bara det här, men om hon ger tillåtelse kan jag göra en hel blogg om henne och hennes roliga miner :D

day 5. a photo of you

Dagens ego-skörd blir i svartvitt.

2004

2006

2009

2009

2010

Mina tankar om begreppet depression

Hemkommen efter en promenad med barnen i snön. Precis vad jag behövde för att få lämna veckan efter mej och se framemot helgen! Har funderat mycket på det jag skrev i morse och jag känner att jag hittat rätt inställning igen. Jag gick lite vilse ett tag bara! :)

Vill passa på att tacka alla för alla fina kommentarer och mail ni skriver! Det gör mej så himla glad! Jag försöker verkligen inte vara nån ”spokes-person” för manodepressiva och deprimerade människor i allmänhet, jag skriver för att jag mår så himla bra av det,  får perspektiv på saker och för att visa att jag är helt normal vad jag än bär på.

Det som ibland gör mej lessen är att människor inte riktigt tar psykiska problem på allvar. Ofta hör man att människor som blivit utbrända, har en psykisk sjukdom eller befinner sej i en depression är svaga.  Jag tycker det är så hemskt att det finns dom som tycker så. Man skulle ju aldrig säga att en person som exempelvis drabbats av cancer är svag! Problemet är att det psykiska inte alltid syns på utsidan. Och tyvärr finns det dom som ”utnyttjar” det, som sjukskriver sej för depression, tar upp läkartider och terapeuter för att det nånstans är ”lätt” att intala nån att man är deprimerad. Det är otroligt sorligt och jag blir även väldans arg!

Några bär helt enkelt på den genen att det finns risk att drabbas av depression. Några bär kanske på den, men klarar sej ändå av olika anledningar. Jag tror att de flesta människor bär på nåt som gör en lite ”annorlunda”. Olika allergier, dålig syn, svårigheter att få barn och dylikt. Alla drabbas av olika saker och sjukdomar och ingen är sämre eller svagare för det! Det är hur man hanterar det som säger något om personen tycker jag. Det är bra att vara annorlunda! :)

Det måste inte vara nåt speciellt som utlöser en depression heller egentligen. Alla genomgår nån gång en livskris, som kan utlösas av vad som helst men kanske inte behöver en behandling i form av läkare, terapi och mediciner. Jag har själv jättesvårt för att veta varför jag blir deprimerad, det är inte något speciellt som händer, det är helt enkelt bara som att de skulle vara inställt på förhand och så knackar depressionen eller manin bara på. Oftast vet jag först ett halvår senare vad som hände och varför. Jag är medveten och mycket tacksam över allt jag har! På pappret har jag det som man ”ska” ha i dagens samhälle; utbildning, jobb, lägenhet, husdjur, bil, vänner, familj, sambo.. Men det är inte saknaden av något som utlöser mina skov, det är saknaden jag känner i mej själv.

Vad som än utlöser en depression: sorg, dödsfall, sjukdom, förändringar i arbetsliv eller privatliv, förlossning eller annat, det spelar lixom ingen roll. En depression är en depression hur som helst och det finns goda chanser att klara sej ur den med lite mer erfarenhet och kunskap om sej själv och världen bara man tar det på allvar och erkänner för sej själv vad man upplever som jobbigt.

Usch, nu har jag varit alldeles för tänkande idag! Skall nu ligga på soffan och vila lite och umgås med familjen innan jag å vovvarna åker iväg till Nette för en mysig fredagkväll med våra barn, god mat och lite vin! Precis vad jag behöver idag! :)


Trevlig helg!!

day 4. a photo of the last place you went on holiday

Fotodags! Alltså den här fotogrejjan är ju världens egokick! Bara massa bilder av MOI! :) Några andra har ju rum iaf. Det är lite svårt ändå, det finns olika foton jag jättegärna vill lägga upp, men jag respekterar de människor som är på fotona och jag vill verkligen inte lägga upp bilder som de upplever som jobbiga på nåt sätt! Så de foton jag publicerar är sådana som även finns på facebook, för dessa har ju blivit godkända redan!

Jim och jag åkte till Gran Canaria i januari 2009 för en vecka! Hittade en massa sand som man kunde leka i! :)

Soligt och varmt. Gran Canaria 2009.

Påväg på shopping på Gran Canaria 2009!

Spenderade 4 veckor i Thailand under hösten 2009! Det här är lägenheten jag bodde i i Pattaya, älskade den! Underbart att sitta ute på balkongen i solen.. Hela Thailand-vistelsen var en av de bästa saker jag nånsin gjort!

Om ni nångång åker till Pattaya så måste ni besöka Lasse, en svensk dude som har en restaurang där! Pizzorna är to die for!! Fan va jag längtar efter en sån nu..

Åkte ut till Koh Larn ett dygn och hade "strandrunda". Hyrde vespa och åkte runt till alla stränder på den lilla ön. Den här stranden var min absoluta favorit! En underbar härlig reggae-stil med bambuhyddor och härlig musik! Vill tillbaka!!

Åkte några dygn till Kambodja och reste genom hela landet med buss! Besökte Angkor Wat, vilket var en underbar upplevelse. Fotot är från Siem Raep. En flytande stad med över 3000 människor som bodde på olika husbåtar, hade skolor, butiker och restauranger mitt ute i en sjö! Helt amazing! Tyvärr syns det inte så himla bra på bilden men mitt i "byn" kom en unge, ca 3 år gammal, paddlande i ett rosfritt badkar, MED EN STOR ORM RUNT HALSEN! Själv lekte jag med dockor när jag va liten, men alla e ju inte som jag! :)

En av de sista bilderna från min å Sannas Sverige-resa sommaren 2010. Hade kört 750 km den här dagen i 30 graders värme, UTAN ac.. Var duktigt slut när vi till sist anlände till Kapellskär!

Skidsemester i Saariselkä vintern 2010! Muuums med färsk munk uppe på Kaunispää!

Där hade ni dagens skörd, morgondagen blir ännu mer egoistisk för då handlar utmaningen om : BILDER AV MEJ! :) Hihi.

Att göra rätt?

Jag har alltid försökt att följa spelregler, att göra det som är rätt att göra och ta reda på vad det är som gäller. Jag har alltid varit livrädd för olika myndigheter och att ”hamna fast” för nåt. I min familj har vi alltid haft företagsandelar och tomter och lägenheter och exempelvis det här med skatt har jag alltid varit medveten om. Eftersom jag är rädd för allt sånt här har jag alltid varit mycket noga med att ta reda på mina rättigheter, men nästan ännu mer mina skyldigheter. I och med mitt jobb nu så har jag blivit mer medveten om hur viktigt det är att allt görs rätt och riktigt för att man helt enkelt skall ha ryggen fri. Mina principer anpasssar jag till de flesta situationer, förutom det där med bilkörning.. Har aldrig förstått mej på hastighetsbegränsningar, men jag har även där hamnat fast och fått ta konsekvenserna av det och nog lärt mej att lätta lite på pedalen ibland..

En av mina ”arbetsskador” är väl att jag ibland märker att människor inte riktigt vet hur dom skall sköta allt med oss och kanske andra myndigheter, men det gör mej enormt glad att våra kunder och människor i allmänhet försöker och vill lära sej. Det finns för mej ingen bättre känsla på jobbet än när en kund tackar för vänlig service och spontant utbrister: nu förstår jag, tack för att du förklarade så bra! Det känns så otroligt bra för mej att jag har kunnat ge en bra stund till dem den dagen!

Jag tror verkligen att man i det långa loppet alltid vinner på att vara ärlig och rakryggad och kunna erkänna sina fel och brister och ta ansvar över det man själv ”ställt till med”. Det där med att sticka huvvet i sanden har inte riktigt varit min grej. Jag tycker det är alldeles helt okej att stänga in sej några dagar, en vecka, men sen måste man komma ut på banan igen. Ta ett nytt andetag och försöka igen!

Jag har en helt fantastisk arbetsplats! Jag har under mitt första år varit enormt mycket sjukskriven, främst på grund av min psykiska hälsa men även min fysiska. När mitt psyke vacklar resulterar det oftast i att jag drar på mej förkylningar, migrän, magsjukor och allt annat som lyckas cirkulera. Jag har försökt att upprätthålla en kontinuerlig kontakt med mitt jobb och fast det absolut inte varit roligt att meddela min frånvaro är jag väldigt glad att jag gjort det ordentligt och ärligt. Jag behöver i alla fall inte känna att jag undanhållit nåt eller inte tagit ansvar för mej själv. Jag trivs otroligt bra på mitt jobb!

Efter en otroligt jobbig natt funderar jag när jag nu skall åka på jobb och absolut inte känner mej i form: skulle jag ge upp mitt jobb om jag kunde bli av med min manodepressivitet? Svaret kommer snabbt, nej! Jag har hellre kvar min sjukdom än att inte ha mitt jobb. Jag skulle heller aldrig byta mina hundar, vänner, körkort, Pojken, stugan på Brändö och på Bergö eller nåt annat som är viktigt för mej för att slippa sjukdomen. Det visar för mej att den inte är störst, det är inte den som styr mitt liv och som tar mest. Den tar mycket, men ibland ger den mycket också. Det finns dagar när jag gråtande ber: ta mej tillbaka till fabriken, gör om mej, de e fel på mej. Men vem hade jag varit utan min sjukdom? Vad hade jag haft? Jag vill inte byta nåt, trots att det är hemskt tungt.

Dock stressar det mej enormt att alltid vara sjuk, men jag har även insett att jag kan faktiskt inte göra mera åt det än vad jag redan gör. Jag tar hand om mej själv, äter och sover rätt, medicinerar korrekt, tar emot den hjälp jag får, omger mej med de personer jag mår bra av, får mycket närhet av min sambo, hundarna och mina vänner. Min familj bor långt borta, men jag får även av dem en sorts närhet trots att jag inte kan krama om dem så ofta.

Jag har under det senaste halvåret gjort en hel del rannsakan av mej själv, försökt lära mej om mej själv och även utvärdera mej själv. Det suger verkligen att inse att man inte kan eller inte är bra på vissa saker, men mitt motto har ändå blivit: att försöka är att vinna. Man kanske inte gör allt rätt, man kanske inte lyckas med det man gör, men man har i alla fall försökt och det ger en känsla av nöjsamhet för mej! En känsla av ansvar, kontroll och självrespekt. Det är saker som är viktiga för mej.

Vi är alla olika och kommer aldrig att fungera på ett och samma sätt, och det är ju enormt tur, fast det ibland kan irritera mej när människor gör på ett sätt jag aldrig skulle göra. Men alla har egna principer, moraler och ett sätt att hantera saker. Jag önskar bara att alla hittar sitt eget sätt, som de mår bra av.

En hel del tankar den här morgonen, natten har som sagt varit jobbig och ångestfylld, men jag vet att det alltid blir bättre. Min högsta önskan är att slippa känslan av ”bättre” och hitta känslan av ”bra”. Men jag försöker, och jag tror att man blir belönad för sina ansträngningar, på ett eller annat sätt. På samma sätt tror jag att jag och andra måste ge nåt tillbaka för det man gör fel. Kalla det karma eller vad ni vill, jag kallar det för livet.

Fredag

En natt som jag helst vill glömma, de e ju helt klart. Jag vet dock var problemet ligger och jag borde ta itu med det men jag kan lixom inte. Det är andra inblandade och jag vill inte att någon skall bli lessen eller upprörd. Jag vet oxå att jag borde tänka på min egen hälsa och jag har det rätt bra bevisat nu varför det blir så här emellanåt, var tredje eller fjärde vecka. Men jag kan inte hela tiden va den som tar mest tid och energi och som allt skall cirkulera runt. Är otroligt stressad inombords och är verkligen överlycklig att det är fredag och den här veckan är förbi.. En liten paus till nästa stressvecka.

Blir arg och irriterad, varför skall jag bli stressad av allt möjligt och inte kunna hålla humöret uppe för minsta pressad situation? Har fortfarande otroligt svårt att inse att jag inte kan leva som jag alltid gjort, för i slutändan har jag aldrig mått bra av det. Men jag VILL ju att ja ska kunna leva som jag vill, inte alltid måste ta hänsyn till nåt som finns nånstans där uppe i hjärnan. Jag vill klara av vardagen som alla andra helt enkelt. Ha bra dagar och dåliga dagar som alla andra, inte ha yberbra dagar när livet är en stor brakfest och sen dagar när jag vill släcka lampan och aldrig stiga upp igen. Jag vill ju hitta den där balansen, men det är en jävla utmaning! Skam den som ger sej, men jag erkänner lätt att jag är trött. Det är tungt just nu.

Tom

Luften har gått ur mej och jag sitter bara å stirrar in i dataskärmen utan att fatta vad jag gör. Pojken står i köket och har haft om hushållet idag, för jag kan bara inte. Jag kan bara skaka på huvvet å låta tårarna rinna. De e en vägg som kommit emot just nu, den kommer att försvinna igen men nu är den här och jag kan inte göra nåt just nu. Jag vill bara trycka på paus. De e okej att ta paus ibland.

Feeling..

Har sovit rätt bra faktiskt, men drömt otroliga mängder nu igen.. Hade en svår kväll, tankarna var för många, för mörka, för jobbiga. Tvingade mej själv att säga saker jag funderade på bara för att inte stänga in dem, utan släppa dem fria. Men den där känslan finns kvar.. Nåt är på gång. Den känslan är obeskrivlig, bara jag som kan förstå den, veta vad den påverkar och vad den kan leda till.

Samma känsla fanns i drömmen, den där känslan att nåt är på gång. En oro i kroppen, en sorts klump i halsen. När jag börjar röra mej annorlunda, äta annorlunda, prata annorlunda. Vet inte vad som väntar med tankarna har gått vilse på de stigar där dom inte ska gå. Försöker ta det lugnt och intala mej själv att jag kan kontrollera allting, men det är svårt. En timme i taget, en dag i taget.

day 3. a photo that makes you happy

Alltså med den här farten kommer jag ju ha publicerat 300 foton innan det här är klart. Men det här var en svår en! Foton som gör en glad, jamen de finns ju hur många som helst!! Lyckades behärska mej liiiite, kanske? :) Kunde inte riktigt hålla mej tills imorgon, men egentligen är ju klockan imorgon, så det räknas nog som dag 3! 

Har haft en jobbig dag idag och jag kände hur allt höll på att falla ur händerna på mej, men att söka genom en mängd foton och minnas hur roligt och bra man haft under de här åren som varit tunga på många sätt gör att jag sist och slutligen kan somna med ett leende och hoppeligen vakna till en bra morgondag! Tack till alla som förgyller och har förgyllt mina dagar! Det är guld värt!!

Jessicas fyllde 24 så jag, Lina och Heidi kidnappade henne! :) Bad henne packa 3 väskor med allt från smink till grillkorv till ficklampa, sa till henne att hon fick välja en väska, körde runt henne i stan ett tag och åkte sedan på en sjukt rolig Birka-kryssning!

Spenderade en galen helg i Stockholm våren 2006! Lagom krapula satt vi sen på plattan på söndagen och lekte med liljor..  Normalt? Javisst!

En otroligt rolig resa genom Belgien och vidare till Holland år 2006!

Midsommar 2006. En galen helg ute i Kungsö med Jenny, som bland annat innefattade portning från Arken, kramade av träd och byggande av Träningsverk för myror. You had to be there..

Den roligaste efterfest jag nånsin varit på!! Min 22 års-födelsedag som slutade på en gata där jag, Heidi och Jessica spenderade hur många timmar som helst och byggde vårt eget lilla bo av vad vi hittade! :)

Midsommar på Föglö 2007!

En helg på Brändö sommaren 2007 med ett ursjukt gäng! Japp, man kan fylla ett vildmarksbad med rätt många människor!

Fotot är från 2007 men borde nog innefatta alla somrar från 2005-2008. Cyklar är världens bästa kompisar!

Augusti 2007. Just det här fotot väcker inte så många minnen ,men det ger minnen av otroligt många roliga bilturer med min gamla Nissan som hette Billy!

Man ska va blond! Linas inflyttningsfest i Godby 2007! Lina, Kicki, Heidi och jag hade tydligen varit i samma färgburk! Underbart gäng, mycket roligt har vi haft!

Storebrors 30års kalas i  Åbo!

Efter många års snack gjorde jag slag i saken och rakade håret av mej våren 2008! En rolig impulsiv sak som jag verkligen kan le åt!

En av de där tidiga vårdagarna i Helsingfors med Heidi! När man kunde känna sommaren närma sej för varje klunk cider man svalde! Å jo, vi har kläder på oss, de syns bara inte! :)

Mamma och jag i Lappland hösten 2009. Ett underbart foto, främst för att vi tog ett exakt likadant 10 år tidigare <3 Underbara mamma

Min resa till Thailand och Kambodja hösten 2009! En underbar resa där jag hittade sidor av mej själv jag inte visste att jag hade!

En helg på båt med bland annat Jessica senvåren 2010!

Finaste Sanna och jag under vår roadtrip. Glad blir jag av fotot för det får mej att inse att jag har otroligt fina människor i min närhet som hjälper och stöttar mej i mörka och ljusa stunder <3

En av de första dagarna med Pojken. Dagarna spenderades med sol och bad, en chans att hitta lugn och ro. Och Honom.

Min 26-års födelsedag. Fina Sofia och jag. Glädje är att ha fina vänner som vill fira!

Syster C:s födelsedag oktober 2010. Den första festen på flera månader efter en lång och tung sommar. 

En vecka i Saariselkä är vad som behövs för att samla kraft och energi!

Mina underbara stjärnor som ger mej glädje varje dag!

Fisksoppa!

Har varit så enorm sugen på fisksoppa i flera veckor, jag som hatar soppor.. Har lite försökt att nån sku bjuda mej på fisksoppa men det hände inte så idag var det bara att fixa ihop det själv! Lite roliga som vi är så äter ju inte Gio fisksoppa, så han ville ha korvsoppa, vilket jag avskyr. Så vi gjorde två soppor.

Så här är det alltid när vi skall äta. Skall vi mysa med chips och dip har vi olika chips, olika dip och Gio vill ha sin dip med creme fraice och jag med gräddfil.. Äter vi mackor skall vi ha olika pålägg, gör vi milkshake gör jag min först och sen gör Gio sin, gör vi pizza delar vi den på hälften med olika fyllningar.. Vi kan bara inte komma överrens om det där med att äta :)

Nette fanns som masterchef och berättade hur man gör, för jag har aldrig gjort soppa. Bra med Nette! :)

Sånt här behöver man när man gör soppa.

Jeeeij, de kokar!

Soppa. Kunde varit godare jo, men kunde varit betydligt värre oxå! Överlag är vi nöjda med sopp-kokandet!

Premiär

Gjorde föresten mitt första eBay-köp idag! Är nu helt jävla livrädd att de ska komma hem en räkning på flera tusen euro! Men de stod uttryckligen 38,41 så jag hoppas verkligen på det! :)

day 2. a photo of yourself a year ago

Mera foton då! Dag två är alltså foton från ett år tillbaka. Eller ja, egentlgien ett foto, men de e tråkigt. Så jag hittade några stycken! Hoppas nu verkligen att ingen av de andra foto-objekten blir skogstokiga på mej nu för att jag publicerar dem.. Hmm.. Jag hoppas på det bästa! :D

Lina och jag åkte på en spontan Birka-kryssning i mars nångång. Det här är ungefär det enda fotot som jag faktiskt kan publicera. De va en, jaaaaa, en speciell kryssning om vi säger som så! Haha.

En farlig vinkväll i februari! Det var dessutom alla hjärtans-dag, men jag och Susanna var nog inte så positivt inställda till den dagen då så vi drack vin och gick på Arken! :)

Förlåt Jessica att jag publicerar den här, men.. Lite måste vi ju bjuda på oss själva! 19.2 var alltså det datumet när den här fantastiska duon spårade ur lite.. :)

Jag, Camilla och Susanna på Susannas födelsedag! Färgglada, sminkade och med stor hår lekte vi PowerPuffPinglor! :)

Gud va roligt att sitta och kolla gamla foton. Alltså, sjuttan vad man har gjort grejjer!! :D

Veterinärbesök!

Idag har jag och lilla sessan varit till doktorn. Ziva har haft öroninflamation och idag var vi dit på återbesök. Allt såg fint ut och sessan var otroligt snäll! Jag undrar ibland vad jag gjort för att få en sån otroligt underbar hund! Det är så lätt att ha med henne överallt och hon är så försiktig och blyg att man bara vill ha henne i famnen hela tiden å gosa på henne!

Dixen är en helt annan typ av hund. Han är mer sin egen och gör mera bus och i stort sett precis som han vill. Han är min prins och min livlina, han förstår mej på ett annat sätt  än vad Ziva gör, han har varit med om mycket.. Vet inte vad jag gjort utan den hunden.. Han är mera cool, tar saker som de är och lever lite i sin egen värld ibland. Underbara är dom båda mina vovvar <3

Hos veterinären hittade vi den här lilla gullungen! En 5 månaders dvärgtax på 3 kilo. Så otroligt söt och liten! Ziva såg ut som en rottwailer i jämförelse! Naturligtvis var hon dock livrädd för den här lilla krabaten. :)

Vi väntar på att få gå in till tant doktor!

Mammas duktiga flicka!

Jobbigt med veterinärbesök. Då kan man vila på golvet i bilen breve mammas handelspåse.

Kvällens godis!

Kiwi och bananmilkshake! Muuuums! :)