Om att ånga sej..

Det känns bättre idag. Eller kanske inte bättre, men annorlunda, lugnare. Som att stormen dragit förbi å nu är det lättare att andas. Luften är renare å friskare.. Det regnar vid min lilla stuga idag. Vilket är ganska skönt, bara sitta inne å se på allt ute å inse att jag vissa saker kan man inte ändra på. Jag kan inte styra över vädret, över vinden eller vattnet. Men jag kan förändra mej själv, lära mej av mina egna tankar. Mina fantastiska vänner har aldrig funnits närmare mej än just nu, fast ingen av dem egentligen vet var jag är.. Dom finns ett samtal bort å det har varit många samtal..

Jag vet att det är just nu allt känns helt okej, det kommer att komma stunder och dagar när inget funkar, när allt ramlar över mej igen, när känslorna sliter åt tusen olika håll Men det är så det är. Det är tid och tårar som behövs när livet är svårt. Å de blir alltid bättre. Vi har alla något inom oss, som inte låter oss släppa taget, som får oss att bestiga berg, klättra upp ur hålet, gå över vattnet.. Något som klamrar sej fast som en kattunge i ett träd. Hopp. Så länge vi har hopp så går tiden framåt.

Jag och en vän funderade igår natt över den möjligheten att hitta en "spola-tillbaka-knapp". Vad skulle vi ändra på? Jag insåg att jag skulle inte ändra på något alls. Eller jo, klart jag skulle undvika att köra 76 på 50 väg om jag vet att snuten står där, men de viktiga sakerna, relationerna, händelserna skulle jag inte ändra på. Inget alls. För även fast det gjort ont så många gånger under åren å gör ont nu, så vet jag att jag är den jag är pga de sakerna.. Jag har lärt mej nåt och jag kommer att fortsätta lära mej. Att veta det, det ger en tröst, en hint om att jag levt som det är meningen att jag skall göra.

Det är en spännande väg att gå sitt eget liv. Man vet aldrig vilka hinder det finns, vilka regnskurar som kommer över, vilka människor vi möter på vägen, vad vi förlorar under vägen å vi vet inte var nästa destination finns. Men är det inte det som är charmen? Är det inte det som gör att vi fortsätter att gå? För att sedan inse när vi väl är framme, kunna se tillbaka å känna att mitt liv var underbart? Jag hoppas min väg har lång väg kvar! Jag vill gå längre å längre å med tiden får jag bättre packning, proviant å karta med mej tack vare de missöden som hänt på vägen redan..

Det är en lång väg innan jag är ute ur den här snårskogen jag befinner mej i just nu, men jag vet att jag hittar ur den. Helt enkelt för att det är meningen att jag skall hitta ur den. Nånstans inne i röran i mitt huvve finns en liten styrka, ett litet hopp som säger att jag klarar det. Jag kunde ha gått runt den här snårskogen, men ett enda beslut gjorde att jag gick in och inte ens under de värsta stunderna så kan jag egentligen ångra mej. Jag gjorde mitt val och jag ångrar mej inte. De saker jag önskar var annorlunda är inte mina egna beslut, utan de ligger i nån annans händer. Precis som mina beslut gett andra tårar å sår.. Vi påverkas av andras beslut, men vi måste även acceptera dem. Det går inte att förändra eller ångra de beslut som tagits av människor i vår närhet, men det går att välja sin egen väg ur dem. Det krävs mod att vara sej själv, att ta ansvar för sitt eget.

I wouldn`t change a thing.

Paus

Jag känner att det här är helt fel ställe att skriva på nu. Det är alldeles för mycket som är på gång å jag vill å kan inte va så personlig som jag behöver just nu. Så bloggen kommer att stå stilla ett tag nu. Jag behöver min gamla lösenordsskyddade blogg för att få dela allt med de jag verkligen litar på å inte hela tiden vara rädd att få en kniv i ryggen..

Jag kommer att fortsätta finnas här, men i mindre utsträckning. Jag måste lägga all tid å energi på mej själv nu för att komma vidare. Jag trycker lite på paus nu..

På hemlig ort..

Har flytt verkligheten å sitter just nu i en underbar stuga å ser ut över vattnet. Det lugnar inte så mycket som jag hade önskat.. Men det är ändå som balsam för själen. Bara jag, barnen, musiken å brasan som sprakar.. Jag behöver den här tiden, för att minnas, för att gråta, skratta, fundera, tänka.. 6 personer i hela världen vet om var jag är. Det är skönt. Jag vill inte synas i allas ögon nu.. Jag kommer nog snart att synas.. Både på gott å ont.. Men nog är det hemskt, att man känner att man vill fly..

Fick reda på saker idag som verkligen ställer till ännu mera som att det inte räcker med skiten jag försker reda upp. Är lessen, besviken, arg, förbannad, skadeglad.. Allt! Trodde fan inte det kunde bli värre men som en underbar vän sa idag: den tanken ska man aldrig tänka för då blir de fan värre! Önskar ibland att jag kunde va en sån som bara låser in alla svårigheter å problem i en låda å kan skylla allt på alla andra hela tiden för att hålla sej själv ren. Men jag funkar inte så, jag måste tänka, fundera, lägga pussel.. Jag är absolut inte bättre än någon annan, jag har gjort fruktansvärda misstag, men jag står för dem å försöker lära mej nåt av dem! Genom att lägga allt i låda så sårar man inte bara andra, man skadar även sej själv så otroligt mycket.

Den där lådan måste nångång öppnas för alla å jag vill inte ta itu med vad som ligger där då.. Så trots all smärta å skam som finns nu så måste jag gå genom det nu, låta det riva å slita i hela min själ. För jag vet att det trots allt är bättre än att bara ignorera allt.. Jag måste göra mej själv den tjänsten, fast det inte alls känns som en tjänst. Finns så många saker jag bara måste förstå å acceptera trots alla röster i huvvet!

Försöker bygga ihop ett pussel som saknar många av bitarna å jag vet var bitarna är men jag har inte tillgång till dem. Å kommer antagligen aldrig att ha det.. Men jag vet att nåt inte stämmer, jag vet att jag missat nån detalj nånstans. Jag måste bara fokusera mera, gå genom alla tankar å känslor igen å igen tills allt faller på plats.. De gör lika ont för varje gång, men jag måste. Jag har inget annat val för jag vill inte vara en sån som lägger allt i en låda.

Jag värdesätter att ta itu med problem och svårigheter, att resa sej ur askan igen. Jag fixar det. Jag är bara rädd att det ska ta så på mina krafter.. Försöker hitta mej själv igen å jag förstår inte hur jag kunde tappa mej så här! Hur fan gick det till?? Men nu är det så, jag måste bara fortsätta framåt framåt framåt trots att jag stupar å snavar över kvistar å ris hela tiden..

Vet inte vem jag skall tacka för alla dessa underbara människor omkring mej, som lyssnar, som pratar, som skrattar å gråter med mej.. Utan de människor vet jag inte hur jag skulle orka ett endaste andetag till.. Det gör så ont.

Jag trodde inte det kunde göra så ont..

Ett steg framåt..

Jag vet inte vad jag skall säga eller skriva fast jag har huvudet så fullt med ord att det ibland rinner över å jag säger en massa osammanhängande saker var jag än råkar befinna mej. Jag sitter i en situation jag aldrig varit med om, som jag aldrig trodde att ja skulle va med om å jag vet varken upp eller ner..

Ibland så kan jag släppa alla tankar å bara leva i nuet men sen så kommer allt över mej å jag flyger som en studsboll från en känsla till en annan utan att få stopp på det.. Jag är van att vara deprimerad, det är en del av den jag är, men nu är jag inte det, det här är något annat. Det är en krisreaktion på saker som hänt som jag först nu kan bearbeta. Jag är oxå medveten att det ser hemskt märklig ut att jag skulle bli så här förstörd just som jag gör slut med min pojkvän. Jag faller inte i depression eller ångest för ett bad break up. Det är mycket som inte ögat ser.

Jag är nu just sjukskriven åtminstone en vecka, eventuellt längre. Min sömn är en gåta, jag har svårt för att äta, kan inte slappna av, är rädd för att va ensam samtidigt som jag bara vill va ensam.. Hela jag är ett stort garnnystan nu å jag försöker reda ut en tanke i taget. Jag fokuserar på att göra sådant som jag mår bra av, sånt som ger mej trygghet å lugn å ro. Det finns för många frågor, frågor som jag i nåt skede måste släppa för det finns inga svar. Jag måste fokusera på att hitta mina egna svar, mina egna pusselbitar. Vad som är jag.

Nog har jag tidigare förstått hur underbart det är med vänner, med fina människor. Men efter den här veckan förstår jag på ett helt annat sätt hur otroligt viktigt det är med vänner å fina medmänniskor, som man kan lita på, som man är trygg med, som lyssnar, tröstar å förstår. Som låter mej vara mej själv. Låter mej vara den personen jag saknat så länge å äntligen kan försöka bygga ihop igen. Jag vet inte hur jag någonsin skall kunna göra detsamma för er alla, jag är så tacksam över att ni finns i mitt liv! Alla fina ord, frågor om hur jag mår, en varm kram. Det finns inget pris..

Jag har en sjujävla väg att gå å ibland känns det som att jag kommit 3 steg fram när vinden tar mej 7 tillbaka. Men jag stretar på, jag skall komma fram! Ett hopp kommer över mej emellanåt å jag klamrar mej fast vid det med alla energi jag har! Minnena är förjävliga å ibland förstår jag inte mina egna tankar, men jag tror ändå att allt kommer att bli bra. Det kommer att bli bra, men de tar tid å tårar. Å underbara, härliga vänner. Nånstans är jag ändå glad, allt har en mening å jag vet att jag blir starkare av allt som händer.

" Fool me into believing

I don`t care if you`re deceiving me

I wouldn`t want it any other way

`Cause then I`d only stay the same."

Once again..

Jag å Thåström umgås inatt. Det betyder att saker inte är sådär himla bra precis.. Har känt i flera veckor att nåt håller på att hända, det river å sliter i min kropp å jag vet inte vart jag kommer att hamna. Jag har försökt att låta allt komma över mej, men jag har int klarat av det utan istället stressat hit å dit å haft fullt program från morgon till sent på natten för att sen stupa i säng å bara sova.. Tänkt att allt är nog så himla bra, bara jag intalar mej det å gör en massa saker hela tiden. Men jag kan ju inte det. Jag orkar inte hur länge som helst. Å visst är det saker som varit himla bra, men den där känslan bakom revbenen.. Den är inte bra. Å den går bara att ignorera en viss tid..

Inatt tog allt stopp. Jag vaknade halv 5 å spydde. Spydde upp all ångest å stress å allt det som är så jobbigt. Jag kan inte hantera mej själv och jag kan inte hantera nån annan.. Så jag förlorade en av de människor jag älskat mest i hela mitt liv idag. Det finns saker som händer mellan två personer som aldrig borde hända, saker som är menade att hända å alla sakerna lämnar spår å ärr.. De behövs otroligt starka bandage för att hålla såren stilla å jag vet inte var jag hittar de bandagen nu å jag vet inte va som kommer att hända å jag gråter. För honom, för oss, för mej, för det som jag vet att väntar..

Den närmaste framtiden som igen kommer att bestå av sömnlösa nätter, dagar inlåsta i ett forcerat mörker, mediciner, läkare, terapeuter.. Allt för att igen reda upp min trasighet. Igen. Å igen. Å igen.. Jag vill inte. Jag vill inte göra det här igen. En gång i tiden såg jag framemot när tornet rasade så att jag kunde börja bygga ihop allt igen, bättre å stadigare. Men när man har byggt gång på gång i flera år så är det inget man ser framemot igen. Jag är så jävla trött på det där jävla byggandet. Inget blir ändå som det borde.

Jag hatar att svika alla omkring mej, vara den som alla ska oroa sej för, trösta å peppa. Jag vill bara bort. Trycka på paus. Eller trycka på stopp. Då blir de tyst.. Alla röster blir tysta. Tyst skulle vara skönt.

Loppis!

Alltså jag vet inte vad som hände på Bettans idag, men Elin och jag gick total bärsärkargång på allt vi hittade!! Jag är inte den som är världsbäst på att hitta grejjer på loppis men idag hände det nog nåt.. Tycker det är så härligt med loppis nu, förr var där bara gamla äckliga grejjer som legat på en vind i typ 10 år men idag kan man hitta så sjukt fina saker för en billig peng! Lovely!

Provning pågår.. :)

Jättemysig sommarklänning!

Jeeeij, nu har jag i många färger! :)

Blev tydligen på randigt humör!

Shoppingen resulterade i bland annat dessa plagg, ett par skor, ett par helt nya jeans, härligt lila gardiner till tv-rummet å sådär 5 plagg till! Vad lycklig man kan bli! :)

Lyxfrukost!

Tänk hur underbar en lördag morgon kan vara? Vaknade vid 10 å gick ut på morgonpromenad å när ja kom hem kom Elin över med frukost! Vi lyxade till det å njöt av frukost bestående av alla möjliga goda saker! Härligt! Nu skall vi åka iväg på loppis, mysigt med lite mulna dagar när man kan mysa till det! :)

Elin fixar!

Frukost!

Haha, ja vet att ni e avundsjuka. Pilutta eeeeer!! :P

Bröd!

Vi hade bakdag igår! De va skoj! De va geggigt, men skoj! 

Gio fixar degspad! :)

Jeeeij, de jäser!!

Deg. Massa deg. Lika bra att göra massa bröd när man en gång håller på.

Vår brödfabrik! :)

Sköna söndag, till sist!

Spenderade natten hos Pojken, vi utmanade varandra i Nintendo 8bit. Snacka om nostalgi på hög nivå! Kom ihåg hur jag satt vid Linda när jag var liten å spelade Mario! Jag hade aldrig Nintendo när jag var liten eftersom min kära storebror var datanörd så hette det som så " du får nöja dej med dator"! Bah! :P Tur att mina vänner hade Nintendo!

Nå iaf, utmaningen blev väl ganska rättvis, jag  sög på Piff å Puff å fick spela typ en halv bana innan min Piff dog men jag fick revansch (hur skirvs det där jävla ordet egentligen???) i Super Mario 3 som enligt min mening är det absolut bästa spelet EVER!!

Vaknade imorse med en mindre trevlig överraskning: migrän. Pojken tog hand om mej å försökte på alla sätt få mej att må bättre men till slut va det bara att åka hem å svälja några Voltaren å gå sova. Vaknade av att söta Elin står å diskar åt mej, gulle! Vi åkte ut till Geta med alla 4 barnen å där blev det livat! Hittade vääärldens härligaste klippor efter mycket om å men å messande med Heidi som förklarade var det låg. Har inte varit dit sen Dix va typ 1 å han fyller 6 nu i veckan..

Alla barnen badar!

Dix hämtar pinne.

De finns bara en pinne i heeela skogen, jo de e sant! Då måste man slåss om den..

Min lilla busunge :)

När vi skulle åka hem å hade 3 av hundarna i bilen tittar Ziva på mej å skenar sen genom skogen å ner för ett stort stup å i vattnet igen.. Den hunden fullkomligt älskar att bada!!

Söta Elin!

Dix å Mamma <3

Nu ska jag åka iväg till Gio på film å mys å imon vankas det ny vecka! Det blev en bra söndag till slut!

HELG!

Har varit en tuff vecka indeed.. Känns som att den har pågått i en månads tid samtidigt som det känns som att det var måndag när jag vaknade i morse å nu helt plötsligt e fredag! En bra vecka har det iaf varit, om än liiiite för intensiv! Så nu har jag tagit HELG! 

När jag kom hem väntade barnen å bonusdottern så vi gick iväg på promenad! Ibland känner jag mej som en såndär "hundpromenerare" i New York! :) Men efter några minuter har vi lugnat ner oss å kan gå rätt så fint å utan att ramla in i varandra för varje steg!

Vår första anhalt var hos Krister. Här sitter han å väntar på att få mat. Jag är kattvakt idag och imorgon :)

Jag är nog bra på att va kattvakt. Jag pratar med dom sådär som jag gör med hundarna åså klappar ja lite på dom å ser till att dom äter! :)

Tro min förvåning när jag kom ut efter att ha varit hos Krister å hans tjej Lucy å hundarna satt stilla på exakt samma plats där jag lämnade dem!! Vi tog en extra sväng runt Strandnäs å träffade Cila, bebismagen å fina mamma Teija!! När man bor så här som vi gör, långt från sin egen familj, så känns det som att kompisarnas mammor är mina mammor. Man får varma kramar å den där mamma-tryggheten <3

Efter en cykeltur på "nybegagnade" cykeln med Trassel, som naturligtvis inte var trött efter promenaden trots att dom andra somnade i en hög genast vi kom hem, så var det dags för helg: en cigg å en kall öl. Fy fään va najs!

Är lite impad över att jag har blommor ute! Jag har en sån här grejja å sen likadana blommor i en såndär ampelgrejja. Jaja, de e mamma som har köpt dom å planterat dom men ändå! Jag har blommor!! Lite cred då!! :p

Nu ska ja njuuuuta av fredagen å snart kommer Elin över å vi ska fixa till lite pizza, öppna nån flaska vin å ha det skönt! Min fina Pojke kommer över å leker med oss oxå! Jeeeij! :)

Kvinnor kan!

Öhman mor och dotter blev en hejjare på att hantera borrmaskin under de dagar det skruvades hyllor!

Elin mäter och planerar koncentrerat! :)

Trassel hjälper till, med det mesta..  :)

Bra! Bara så himla BRA! :)

Har ens hunnit tänka på att jag har en blogg den här veckan! Vilket tempo det har varit! Har haft fullt upp på jobbet nu när det vankas deklarationstider och söndag, måndag och tisdag hade jag min mamma på besök å vi flängde runt halva dagarna å fixade skruvar å borrar å cyklar å tvättmaskiner å allt mellan himmel och jord! Har inte haft en lugn stund heller!

Men ja vet ju att anledningen till att ni e här å trynar är att ni undrar va som hänt mellan mej å Gio. Å kortfattat kan jag säga att ja, vi är tillsammans! Men precis som alla andra par har även vi problem å ibland vill man bara lägga ner allt å hoppas på att det blir lättare. Å de var det jag behövde göra en stund, men vi är fortfarande tillsammans efter vår lilla svacka å jag känner mej som nykär igen!! :D

Alla relationer innebär svårigheter, varken det är relationer mellan kollegor, vänskapsrelation, familjerelationer eller parrelationer. Det är två hjärnor och två kroppar smat tusen olika tankar och känslor som skall kunna sammanbindas och ibland är det helt enkelt för svårt. Man behöver få stiga åt sidan å få en paus, en chans att veta vilka av dessa tankar å känslor som är ens egna å hur man kan anpassa dem till den den andres..

Hur som helst så mår jag otroligt bra nu! Jag märker hur jag har förändrats, hur mina tankar å mitt beteende har blivit lugnare å sundare, jag stressar inte in å ur allting utan tar tid på mej. Jag har fantastiska vänner som jag helt enkelt skulle bli galen utan! Mina föräldrar är de bästa föräldrar jag kunnat önska mej, mina kollegor är underbara å jag stortrivs på jobbet! Mina älskade små ungar som driver mej till vansinne och till skratt om vartannat och min fina Pojke som det inte finns ord för..

Jag har äntligen kommit till gränsen mellan bra å bättre. Jag har alltid i mina svackor vetat att det blir bättre, men så jag har längtat efter att det skall bli BRA!! Awesome. Just awesome.

Valborg!

På lördag var det dags för min underbara hjälte å prinsessa att fira födelsedag! Nette är det bästa jag har, mitt eviga stöd å min ängel! Vi firade dagen med lite vin på altanen å sen följde det grillande å god kaka! Festen (som inte va en fest)  var lugn å bara en trevlig dag med fina tjejjerna Jennie, Elin, Minna å Nette! Mot kvällen dök även Gio å Calle upp! 

Kvällen fortsatte till Elin å vidare till Arken där jag helt plötsligt blev jättefrusen å kände mej jättedålig. Fick avsluta kvällen redan efter en timme å åkte hem under två täcken å filt å med feber på 37,6. Det är som vanligt att min kropp säger till.. Det är lite för mycket på gång nu. Flytten tog naturligtvis på krafterna å det är mycket annat på gång.. Men nu fick jag vila ut å idag känns det mesta bra. Efter närmare 11 timmars sömn mår jag som sagt bättre å klockan 14 hämtade jag min fina mamma som skall vara här till onsdag!

En Öhman i solen! :)

Mina fina fina tjejjer!! Mina prinsessor! <3

Idag var jag å Elin en sväng till Lemland å hamnade mitt i broöppningen! Nu blir det nog snart sommar!

Smuts-hund

De e inte bara min bil som e skitig, min söta systerdotter hittar tydligen mysigt lerbad under skogspromenaden. Söt e hon ,speciellt när hon inte skulle hem å mysa med mej i sängen den dagen.. :)

Skit å bajs.

Tydligen tycker måsarna inte så himla mycket om oss på Skattebyrån.. Skitfåglar!