Jag har alltid haft otroligt svårt för förändringar. Genast nåt förändras så blir jag helt vilse, rädd å vill bara gömma mej i mitt skal. Främst för att en förändring oftast leder vidare till flera flörändringar å då racklar marken jag står på å jag vet inte vilka förändringar jag skall fokusera på å vilka som leder till något gott eller ont..
Jag påverkas lätt av att människor flyttar, köper ny bil, byter jobb, om jag själv får nya kollegor, om någon försvinner ur min bekanskapskrets av någon anledning.. Jag kan bara inte fixa det. Hjärtat bultar å blodet rusar i hela kroppen å jag hittar ingen ro. Jag blir bara mer hysterisk å kan inte se hur förändringarna kan föra nåt positivt med sej, för jag fastnar i tron att allt är förstört om det förändras..
Naturligtvis så påverkar lägenhetsköpet mej, jag är jätteglad, verkligen! Å de känns himla underbart att ha hittat nåt som är mitt å som ligger i den prisklassen jag hade tänkt mej å klart att det ska bli så roligt att fixa å grejja, men det är ändå en förändring.. Å ingen förändring för mej är bara bra.. Flytten påverkar så mycket annat.
Det känns som att den plattform jag står på har svängt 180 grader å jag tittar på allt uppåner å får inget att pusslas ihop med nåt annat. Glädjekänslorna blandas med rädsla, tårar, gamla minnen å hysterin över förändring. Jag behöver kontroll i mitt liv å nu saknar jag den. Jag vet inte var jag skall börja, inte praktiskt eller mentalt. Jag sitter helt stilla å kan bara gråta..
De e mörkt, de e natt å jag vet itne vart ja ska vända mej. Ibland vill jag bara ha en pausknapp. Nåt som pausar allt så att jag får leva i det som är en liten stund till å kunna skjuta upp allt det som är på kommande.. Jag är rädd för att bli ensam.
Det blir en dag utan mascara imorgon på jobb. Kommer inte att vara stabilt under en tid framåt nu. Som vanligt är det i mars-maj som jag mår som mest.. konstigt? Kan man säga så? För det är så jag mår, jag mår inte bra, inte dåligt, men konstigt.. Annorlunda. Å natutligtvis är det under de månaderna som alla förändringar alltid kommer! Jag flyttar oftaste den här tiden på året, börjar nya jobb, träffar människor, mina förhållanden ändras, planer görs, resor planeras... April har alltid varit min skräckmånad. Det händer för mycket. April lockar fram det värsta i mej. Å nu är den här igen.. Å den fortsätter..
Jag måste krypa ner med Pojken nu. Jag måste känna honom nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar