Mani light..

Har tappat sömnen de senaste veckorna. I morse hitta jag sömnen vid 9- halv 10.. Kroppen rusar å som min terapeut uttryckte det, det är mani light på gång. Å den där light-versionen blir snabbt en non-light version.. Det är ett rent helvete att vara sjuk nu eftersom förkylningen kräver att jag skall vila och ta det lugnt medan manin vill att jag skall lägga gasen i botten. Kroppen ger mej mixade signaler hela tiden och jag håller på att bli galen..

Vill göra tusen saker, fixa å dona, ändra å göra nytt.. Alla dessa planer, idèer som jag vill göra. Men när jag inte vet om de är riktiga eller om de är ett resultat av manin.. Skulle jag velat göra allt jag tänker på om jag var balanserad? Skulle jag göra de val jag gjort de senaste veckorna?

Å ena sidan vill jag slänga foten på bromsen och stoppa allting, använda mej att den hjälp min terapeut, min läkare, mina mediciner å mina närmaste ger mej. Å andra sidan vill jag bara lossa repet å låta allt fara å flyga! Det är en ständig kamp att hålla balansen när jag nånstans har en abstinenskänsla efter en manisk period. Det kan vara så sjukt underbart, en verklighetsflykt där allt går snabbt, allt är roligt, inget bekymrar mej och inget kan förstöra det.. Men, jag vet hur det slutar. Jag vet vad som händer efter manin.. Jag vet att jag inte vill vakna upp i den gropen. Men det är svårt.

Det har varit underbart att i nästan ett års tid kunnat leva som en frisk människa, eller så frisk som jag nånsin kommer att kunna vara. Men det här är nåt jag levt med så länge, nåt som jag behöver i mitt liv. Som jag känner mej vilse utan.. Jag vet att det bara är jag som kan bestämma vilken väg fortsättningen kommer att ta. Å jag vet det rätta svaret. Men just nu, just nu skulle det vara en underbar flykt från allt som händer att låta manin ta över.. Bara släppa taget. Fångad i friheten.