söndag 18 september 2011

En sån där natt..

Sömnbehovet är minimalt. Jag kan inte sova, kroppen stannar inte, tankarna åker fram å tillbaka som en pingpongboll. Den där light-versionen är över. Nu går det snabbt, väldigt snabbt å det ökar drastiskt. Det är en sån där natt när jag sitter ute å tittar på träden, när jag känner att jag får tänka alla de där tankarna som man inte kan tänka på dagen, med människor omkring. Jag vill leva på natten. När ingen ser, när ingen vet, när allt är precis som jag vill.

Det är en sån där natt när jag vill köpa en häst, vill måla om lägenheten, vill åka till jobbet, vill klippa av mej håret, vill cykla tills benen int längre där, vill köpa en strandtomt, vill ringa en samtalslinje bara för att ha nån att prata med. En sån där natt när allt är möjligt å allt måste hända nu! En sån där natt när jag måste bort, måste se allt.

Varken jag är manisk eller depressiv så lever jag på natten. Under manin, som nu, gör jag alla planer, allt som jag vill göra sorteras i huvvet för att plockas upp en efter en när natten är över. Natten är en vän som låter mej tänka å göra vad jag vill, men samtidigt en plåga, för att den är för lång. Jag längtar till dagen när jag kan göra allt det jag vill, när allt går att verkställa. Det är ensamt de här nätterna. Ingen som finns för att lyssna, för att dela allting som snurrar, allt som tickar inne i mej.

Som depressiv älskar jag natten på ett annat sätt. Då är det okej att bara vara, att fly vardagen och alla måsten. Det är okej att inte vilja göra nåt, att gömma mej. Natten är lång då oxå. Det är ensamt med alla tunga tankar och ingen att dela dem med.

 Det har funnits en sån person, som varit vaken med mej alla nätter, oberoende på varför jag är vaken. Eller det finns fortfarande. Men det är komplicerat, det är svårt. Men det är bara den personen jag vill vara nära nu. Det finns ingen annan som förstår vem jag är å vad som händer i mej. Jag är trött på att förklara för döva öron när ingen lyssnar.

Det är en sån där natt när dygnet låter mej leva, men samtidigt hindrar mej. Håller mej fången. Hur jag än vänder mej är jag alltid fången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar