Föreläsning

Idag på jobbet hade vi en kvinna som kom från Medimar och föreläste för oss om depression. Jag tycker det var en helt underbar idè som jag pratat med min chef om redan för länge sen och jag tycker verkligen hon ska ha cred för att hon uppmärksammar det växande problemet med deprimerade människor och ser till att nån kommer och berättar lite för oss! Jag hoppas att alla fick nåt ut av den timmen, att alla fick lite mera "kött på benen".

Jag tycker det är så otroligt viktigt att lyfta fram det här, att göra människor medvetna om vad depression är, vad man kan göra, hur man känner igen tecknena. Att alla lär sej att acceptera att det finns de som inte mår bra! Jag anser att man aldrig kan förstå en annan människa, men det viktiga är att man FÖRSÖKER att förstå. Att man inte tar på sej skygglapparna, pekar finger eller ignorerar problemet. Utan att man försöker förstå hur andra människor har det, vare sej det handlar om depression, problem i familjen, sjukdomar, viktproblem eller va de nu än kan handla om! Bara försök förstå varför någon inte är sej själv, varför någon kanske behöver lite extra hjälp just nu.

Det finns mycket att läsa å att lära om depression å jag kan bara prata för mej själv. Jag vet själv hu jag mår, för att jag idag lärt mej förstå mitt eget beteende. När jag fixar mej inför jobb, har smycken å snygga kläder å verkligen vill lägga tid på mitt utseende vet jag att jag mår bra. När jag träffar olika kompisar varje dag, när jag busar å skojar med hundarna, när jag tar kontakt med människor jag inte ofta pratar med, när jag vill fixa å dona hemma, då vet jag att jag mår bra. Jag anstränger mej lixom mera, vill mera!

När håret vuxit fast i hästsvansen å baggyjeansen å luvtröjan suttit på i 2 veckor å jag skiter i hur jag ser ut, då vet jag att det inte är bra. När jag inte vill synas utan gömmer mej bakom osynliga kläder, pratar tyst, håller mej undan, inte svarar i telefon, låter lägenheten förfalla, inte orkar leka med hundarna, inte vill ta emot värme, omtanke å glädje från mina vänner.. Då vet jag att det inte är bra.

Sen har man ju naturligtvis dagar när man bara inte orkar, men det är helt okej. Man måste inte alltid orka å ibland är det bara en skitdag helt enkelt. Men när man märker att en människa verkar försvinna, att hon inte är som förut, inte gör det hon brukar, inte verkar bry sej. Då är det dags att hålla lite extra koll! Det är så himla viktigt att vi människor SER varandra.. Bryr oss. Alla människor kommer inte överrens å man måste inte va kompis med alla, men att säga hej, att ge ett leende. De kostar faktiskt ingenting å det är kanske just vad den människan behöver idag.

Vi borde nog bara försöka vara varnadras vardagshjältar ibland.